jessss

Var ska jag börja? Hur ska jag börja?

VI kan ju börja där jag spenderar mest tid, vilket är på jobbet. Jag älskar fortfarande mitt jobb och mina kollegor, de flesta i alla fall. Men så är det väl alltid. Man kan inte älska, men man kan komma överrens, mer eller mindre, med alla.
Jag skrattar varje dag med och åt mina kollegor och de gör detsamma med och åt mig. Jag kan ju få mina ryck ibland och bli lite knäpp, men det är enbart uppskattat.
Det svåraste med jobbet är att jag har gått och kärat ner mig, riktigt mycket, i en av mina kollegor. Känslan är lite smått ömsesidig, men han har familj. Jag försöker mitt allra bästa att respektera och acceptera det, men det är svårt ibland. Ska snart hem till Blge i 11 (!!!) dagar och det ska bli skönt med en paus. En paus från att se honom 8 timmar/dag. 5 dagar i veckan.

Nu när jag har nämt Borlänge så kommer det största problemet med staden... min mor. Sist jag var hemma så sa hon att mår dåligt av att "se mig såhär". Hon pratar såklart om min vikt, som vanligt. Jag är fullt medveten om hur jag ser ut och när jag orkar göra något åt det så gör jag det.
Jag har alltså nu gått ner 6 kg på 4 och en halv vecka. Det betyder att jag har tagit tag i det, med en massa stöd från vänner, speciellt min ängel Angelica.
Jag är sjukt stolt över mig själv men ändå så känns det på nåt sätt som att mamma vinner. Vet att det i grund och botten inte handlar om henne, det handlar om mig och ingen annan. Men jag vill inte att hon på något sätt ska tro att hon inspirerat eller motiverat mig till detta. Jag har gjort det TROTS hennes kommentarer. Det bor fortfarande en rebellisk tonåring i mig som vill göra det motsatta av vad hon säger att jag ska göra. Måste erkänna att jag har faktiskt gett upp hoppet om att vi ska kunna ha en bra relation med varandra. Tråkigt men sant.

Spenderar ju en del tid i Malmö hos Maya och alla andra från Blge där och det är alltid lika underbart. Jag är så glad för att hon är tillbaka i mitt liv. She's a rock och jag älskar henne verkligen.

Har nog inte så mycket mer att skriva nu faktiskt... Ska städa innan jag ska hem så jag lär sätta igång nu.

Over and out

Helt seriöst, vad är det jag håller på med egentligen? Känns som att jag alltid hamnar i sådana här situationer. Jag tror på fullaste allvar att jag söker efter dessa situationer för att skapa drama i mitt liv.
Har alltid fått höra att mitt liv är som en såpa, och det trodde jag skulle försvinna med åren. Men icke.
Jag har tydligen ett problem med att gå efter killar/män som är out of my reach, so to speak. Det är liksom inte ens medvetet.
Behöver kanske inte gå in på detaljer, än, men varför gör jag det? Commitement issues eller bara en sucker for punishment?
Men jag måste ändå erkänna att bara tanken på att ha ett förhållande, släppa in nån och lita helt på en man skrämmer the bejesus out of me, som Chandler skulle sagt.
Skärpning Jessica!

Tack för mig.

Jag kan ju säga att jag är verkligen in way over my head och vet inte om mitt hjärta kan klara det här.

Jag avslutar med att säga att jag är fan ingen bra människa, nånstans.

Tack för mig.

Som vanligt.
Sitter här och är ganska irriterad för att jag kan inte komma in i systemet, vilket betyder att jag inte kan göra ett skit och har flera ton saker att göra. Suck!
Känner ett PMS anfall på väg så jag är grymt lättirriterad idag. Ringde min kära mor och hon tryckte bort mig så det blev upptaget ton. Jag hatar sånt i vanliga fall också men idag så ville jag bara kasta telefonen i golvet och spotta och stampa på den. Sen kanske dunka huvudet i fönsterrutan och till sist häfta fast mig själv i väggen. Typ.
Idag så ska man nog hålla sig borta från Jessica.

Känner att jag inte är riktigt helt säker på att skriva på svenska längre. Danska och svenska är faktiskt ganska lika, men danskan har en annan ordföljd. Så om ni tycker att jag skriver konstigt så vet ni varför.
Just nu så kan jag inte ens förstå att jag tyckt att danska är så svårt att förstå... verkar helt sjukt. Förresten, danskarna har informerat mig om att de typ inte förstår ett skit av vad skåningarna säger (who does??). Jag som trodde att de förstod varann perfekt eftersom att vi svenskar anser att skånska är en blandning av svenska och danska. Lite meningslös info bara:)
Dalmål är dock en av de dialekter de förstår bäst, om vi (läs jag) inte pratade så jävla fort bara. Men å andra sidan så förstår ju inte ens min egen mor mig när jag babblar på.

Har börjat nedräkningen till jag kommer hem. 43 dagar kvar. Ska bli så underbart! Ska köpa mig en flanell pyjamas och bo i hemma hade jag tänkt. Eftersom att det bara är ca 200 meter till Familjen Andersson så kan jag nog gå hem till dem i den också, haha. De skulle nog inte ens bry sig:)

13 min kvar till lunch (eller frokost som det heter på danska, eeeh). Sjukt hungrig!

Jaha ja... Nåt mer? Nej, tror inte det.

Tack för mig.

..hon är nog den enda som läser bloggen. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom att jag inte skrivit på länge innan det förra inlägget.
Sitter på jobbet och skriver, vilket är ganska drygt eftersom att jag inte har ett svenskt tangentbord. Måste trycka på ¨ och sen a eller o när jag vill ha ö eller ä.

Så vad har hänt sen sist?
Dyngfull i lördags. Gjorde saker jag kanske inte borde gjort, men vafan. Det är väl ändå typiskt mig när jag är full. Petra var i Malmö helgen till ära. Hon är helt fantastisk den flickan. Många skratt i hennes närhet.

Det är fest i Malmö ikväll men jag orkar inte. Jag är helt slut. Blir en lugn hemma helg med träning och jobb på söndag.
Sjukt mycket på jobbet just nu och jag har en driftsrapport som ska vara klar idag. Jag hinner det, det vet jag men jobb på söndag känns nödvändigt.

Ser fram emot att snart få åka hem till familjen och träffa alla vänner. Var lite för längesedan nu.
Speciellt juldagen kommer bli riktigt skoj. 25 tjejer är vi som ska käka på Bolanche innan festen där börjar.

Nu är det tydligen dags för lunch.

Tack för mig.

Jaha, då är man tillbaka i blogg världen igen. Problemet är bara att jag inte har en aning om vad jag ska skriva. Någon skribent är jag ju inte. Jag är inte rolig som Maria, jag är inte duktig på att skriva som Angelica, Kattis eller Sara. Man blir ganska intimidated när man är i sådant sällskap. Tycker mest att det jag skriver är dåligt formulerat eller bara massa ytligt nonsens.
En massa frågor dyker upp när man skriver; ska jag skriva att jag mår dåligt när jag mår dåligt, är det någon som orkar läsa det? Ska man skriva för andra eller för sig själv? Ska man vara brutalt ärlig eller sätta en guldkant på det hela? Ska jag försöka vara rolig? (Den enda som tycker jag är rolig är nog Maria så det känns ganska meningslöst.)
Det är nog inte någon som har ett svar på det, men det hindrar mig från att skriva.

Jag får helt enkelt göra ett försök.

Kan börja med att skriva att jag saknar Maria så det gör ont i hela mig. Hon har tagit med sig en del av mig till Phoenix. Vi är ifrån varandra alldeles för mycket. Det går självklart att göra något åt det, men förpliktelser hamnar ofta i vägen. Förpliktelser och pengar. Även viljan att göra olika saker i sina liv har en tendens att komma ivägen. Jag hoppas att vi en dag vill samma sak på samma plats.

Är glad över att jag och Erika har bestämt att vi ska åka till New York och Las Vegas i sommar. Önskar att hon var en del av mitt dagliga liv. Den tiden i somras som jag var hemma och umgicks med henne kommer jag alltid att minnas. Förberedelserna inför bröllopet och bröllopet var helt fantastiska tillsammans med henne, Johanna och deras familj.
Persgårds maffian är den bästa maffian.

Har precis fått mitt hjärta krossat och det är väl det som upptar min tankar just för tillfället. Det var riktigt längesedan som jag tillät mig själv att känna såhär för någon.
Jag får fortsätta jobba och träna för att ta mina tankar ifrån det.

I helgen så ska det bli party. Jag och Maya ska ha gemensam födelsedagsfest och jag är riktigt glad över att Petra kommer. Har en känsla av att saker kan gå ganska vildt till när hon är inblandad, kan nog jag behöva.
Kameran ska med, det är då ett som är säkert. Förhoppningsvis så kommer bilderna upp på Facebook, det beror på hur vad som händer, haha.

Ja ni, det här var mitt första försök på länge, vi får helt enkelt se när jag skriver igen.

Tack för mig.

Jag gör verkligen det.
Berättade för henne igår att jag sovit hos David och jag fick ett: "Men Jessica..." Till svar.
Ett sånt där "Men...." (Fyll i valfritt namn) som man bara hatar, när hon ska komma med sina predikningar om vad som är rätt och fel.
Jag tänker aldrig erkänna att det kan vara för att hon känner mig så jävla bra och vet att jag förtjänar mer än det han gett mig. Not gonna happen. Over my dead body!

Igår trodde jag att jag skulle klara mig med allt i behåll, att jag skulle tänka tillbaka och le åt alla gånger vi legat i timmar och bara pratat och se det som ett fint minne.
JO tjena! Tog ju såklart kort på honom igår morse när han sov och kan nu inte sluta titta på bildjäveln och sucka så där äckligt gulligt och le inombords. Kan inte få bort de där pirrningarna varje gång jag tittar på bilden eller tänker på i lördags. Känner mig konstant gråtfärdig just nu för att efter torsdag så kommer jag nog kanske aldrig se honom igen.
Vi har håll på i över 6 månader nu och vela fram och tillbaka.
Han är en jävligt gullig kille som inte håller vad han lovar.
Han sa igår att han kommer ringa på torsdag och möta upp mig ute men jag har inga förhoppningar. Eller visst hoppas jag men jag förväntar mig det inte.

Ringde Maria och berättade om omständigheterna om hur det kom sig att jag hamnade hemma hos David. Vi grät och skrattade och skrek, allt på samma gång. Även det mest pinsamma kan vi skratta åt tillsammans, älskar det! Hade lite småångest igår men den försvann tack vare henne.
Det som hände var faktiskt värre än meddelandet jag skrev till en viss Herr Fix förra sommaren.

Nej, nu ska jag gå på lunch.

Vill bara avsluta med: Jävla Angelica! ;)

Fick lov att berätta att jag kommer hem snart.
Ringde Erikas föräldrar (när jag inte fick tag på Erika) och frågade när hon skulle komma hem.
Jag berättade för dem att jag skulle komma hem när Erika var hemma och att det hade varit planerat ganska länge.
Igår kväll får jag ett samtal från Erika som skriker; "Hur kan min pappa veta att du ska flytta till Köpenhamn?! Är det sant?! Kommer du vara hemma när jag är hemma?!"
Jag svarar att jag kommer vara hemma då, att jag inte skulle missa det för allt i världen.
Erika skriker av lycka och jag tror att mina käkar kommer hoppa ur led för att jag ler så mycket.
Får sedan ett meddelande där det står ungefär; Fuck dig, men fan va kul! Älskar dig mest i världen.
Jag får ett ännu större leende.
Sedan ringer jag Erika och hon frågar om det varit planerat länge och om jag tänkte överraska henne och jag svarar ja, Erika älskar mig än en gång mest i världen.

Nu önskar jag nästan att jag hade överraskat bara för att få se hennes min när jag kom dit, men men... Det får bli en annan gång.
Nu kanske det kommer bli en tur runt Skräddarbacken när jag kommer hem, både Vattentornsbacken och runt Sängvaruhuset. Det kommer bli ös på Bolanche, svineri på Donken efter och kanske, fast bara kanske, lite rondellkörning. (I nyktert tillstånd såklart.)
Jag har även fått stränga order om att hälsa på Mamma Anette, vilket jag gör med glädje, som jag saknar den familjen. Kan ju säga att tillskottet i familjen Andersson är inte att leka med, så vacker, så fruktansvärt söt så man vill äta upp henne. Hon kommer bli en bra och lycklig och underbar människa, det är alla Anderssonare på Olles väg.

Snart bär det iväg härifrån, från mitt första hem utanför hemmet så att säga.
Jag tar det ganska lugnt här ändå nu. Har börjat slänga massa saker men inte börjat packa på riktigt. Det är en vecka och en dag kvar och det känns som en evighet.
Helt sjukt, jag kommer att vara dansk snart.
Ser verkligen fram emot att flytta dit och lära känna en ny stad. Jag kan Ennis, Limerick och Galway nu och har planerat att minst lära känna Köpenhamn och Malmö.
Hälsa på Maya och Patrik Olérs i Malmö och kanske få en liten kik på Timbuktu. (Ja jag är fortfarande lika kändiskåt!) Kanske ska gå fram och sjunga karmakontot för honom. Kan i och för sig bli ganska svårt när det enda jag kan är: "Ingen kan ljuga som vi, eller vad tror ni, jag tycker det liknar nån sorts sjuk something something komik"
Han kanske inte skulle bli så impad?
Jag förklarar det enbart med att jag är från Falköping, haha.
( Ska kanske förklara det med att Johan, som jag bodde med, skulle söka på Google på den där serien om de utvecklingsstörda i en stad i Sverige. Grabben söker på: Vägen till Falköping! Jag trodde jag skulle dö av skratt då den heter En annan del av Köping.)

En av de absolut bästa sakerna med att flytta till Köpenhamn är att det kostar enbart mellan 200 och 300 kr att åka tåg till Växjö och det tar runt två och en halv timme.
Förut kom jag knappt till Växjö, nu kommer Angelica, Barckbåt och Janet aldrig att bli av med mig! Känns som att jag måste ha ett ritkigt besök på Sivans, måste ta revanch.
Förväntar mig besök till Köpenham också.

Kontentan av att ha bott på Irland och ska flytta till Köpenhamn måste väl vara att det är dags för lilla Jessica att växa upp och börja dricka öl, eller?

Skål på er!

Angelica skrev precis på sin blogg att hon saknar mig på hennes och Johannas promenader.
Den visste var den satt. Jag vill så klart vara där med er! Mer än gärna. Mycket mer än gärna.
Saknar Borlänge.
Men när jag flyttar härifrån, vem ska jag då prata engelska med?? Jag älskar detta språk. Jaja, vad är en bal på slottet.

Men Angelica min vän, nu har jag ännu fler anledningar att komma och hälsa på dig.
Inte så att du inte är anledning nog men nu måste jag verkligen.

Annars då?
Letar jobb i Köpenhamn och har en massa jag ska söka.
Jag och Lisa ska bli roomies, sambos. Kan bli sjukt skoj.

Nej nu ska jag jobba.

Jag har alltid vetat att jag har underbara vänner men ibland så bara slår det till.
Ringde till Angelica igår för att Janet (som jag jobbar med) har kommit in i Växjö och ska flytta dit.
Angelica börjar dela ut adresser där Janet kan kolla bostäder och kommer med andra bra råd.
Sedan bjuder hon in Janet på festen hon ska ha bara sådär. Det kanske vem som helst skulle göra men för Angelica är en sådan sak bara så självklar. The more the merrier.
Det värmer mitt hjärta:)

Sen får jag all cred från Janet, hehe.

Nej nu är det jobb dags.

Puss o hej

Hej,

Jag har fan knappt nåt att skriva om, jag har inget liv.
Går till jobbet (7-15,30 eller 8-16,30), går hem, går till tränings centret 25 min, tränar 3-4 ggr/vecka, går hem 25 minuter, duschar och sen går och lägger mig. Äter där emellan och det är mest bara nyttig mat. En hejare på att laga mat.
Har dock resulterat i att jag har 70 i omkrets på bh:ar. Inte illa anser jag. Brösten kunde dock få gå ner några storlekar, men jaja, allt har sin tid antar jag.
Helgerna är fulla av party dock, det är riktigt skoj. Har träffat någon men vi får se hur det blir.

Har fått mer ansvar på jobbet och får lära mig nya saker hela tiden och det är grymt kul. Känner att jag hanterar det bra och det kommer bara att gå bättre och bättre.
Ganska stolt över mig själv faktiskt.
 
Ska ha en party fylld helg i helgen sen ska jag och Lisa pamper ourselves på söndag och gå ut och äta mat, blir nog Thai, som vanligt!

Kan tyvärr inte komma hem när Erika och Johanna är hemma för jag har inga semesterdagar kvar att ta ut men Erika sa att hon ville komma hit och hälsa på och göra Ennis osäkert, hehe.
Sen har jag blivit erbjuden en gratis resa till Arab land. Äntligen en friend with benefits, haha. Näää då, men kul ska det bli.

Tack Erika och Maria för alla underbara meddelanden jag fått, speciellt de som är spontana. Tack för att ni hör av er och för att ni inte glömt bort mig.

Puss o hej!

AJ! Det gör verkligen jätte ont!
Den som har sagt att träning är bra för kroppen vet fan inte vad den pratar om.
Sanna mina ord!
Spinning och magträning i en timme + 25 minuters powerwalk fram och tillbaka två dagar i rad nu.
Det gör så ont i mina ben. Jo, det är ju även träning för benen direkt efter spinningen, och ibland tvärtom. Man är inte lite mör eller?
Ikväll blir det bara powerwalk och 30 minuter Power Pilates.
Imorgon blir det Legs, bum, tummy och sedan 30 minuter spinning.
I helgen ska jag äta prinskorv:) Det är jag värd.
Men det är helt underbart att känna att magmusklerna blir starkare och starkare och man orkar mer på spinningen för varje gång.
Äter bra och nyttigt och lite. Dricker minst 4 liter vatten om dagen, kanske är för mycket, men vafan, de e gott.

Kan inte påstå att jag har mycket av liv i veckorna mend et får man ta igen på helgerna. Även fast jag inte dricker mer. Blev lite mycket där ett tag. Minnesluckor och ångest, inget jag strävar efter direkt.

Annars då?
Jag och Lisa planerar i massor, planer planer planer, men vilken väg ska man gå? Kanske blir Köpenhamn, kanske blir Gibraltar, kanske stannar kvar och tjänar ihop pengar till hemlisen. Vem vet!?
Och vem visste att jag kan spara pengar? Inte jag i alla fall. Jag överraskar mig själv hela tiden.
Fokuserar mig på mig och det känns sjukt bra. Underbara människor runt omkring mig, nu saknas bara fint väder och Maria Magdalena Rut Brunhilda Gulsum Lindqvist så skulle allt vara perfekt.
Sjukt glad för hennes skull att hon kom in i Örebro, men det var väl aldrig någon fråga om saken? Mitt lilla yrväder har vuxit upp, eller, hahah kanske inte.
Tycker fortfarande att hon ska bli glasblåsare dock.

Nej, nu e lunchen snart slut.

See ya!

Idag är dagen, idag är dagen jag väntat på i över ett år nu.

Planen för idag är:

Jobba till 16.30.
Träna 17,30
Komma hem och äta.
Gå och lägga mig.
Vakna vid 22.30.
Slänga på sig kläderna och gå ner på stan med Johan och köa.
Ta fram min och Lisas voucher och sedan få den, THE Book!
Harry Potter and the Deathly Hallows.

Sofia går omkring i huset och skriker att vi är nördar, men de skiter jag i.
Då sprang jag och Johan omkring och skrek Expecto Patronum och Expelliarmus.

Jag är så exalterad, kissar nästan på mig.

Bara 14,5 timmar kvar nu.

Oj, det var längesedan. Har hunnit vara hemma i Borlänge sedan jag skrev sist. Jag var hemma i 11 dagar och jag tycker att jag hann med det som skulle hinnas med.

Torsdagen: Reste, reste, reste, reste, reste och sen var jag hemma.

Fredagen: Vaknar av att min syster kommer och kramar mig när jag (precis som Harry Potter) sover på en luftmadrass under trappen. In all fairness så var madrassen hög och sjukt skön.
Går hem till Maria och Tobbe och kramas och snackar skit.
Åker till Crilles nya lägenhet och pratar en stund.
Åker sedan till min farbro och hans fru med pappas släkt och umgås och kramas lite till.
Går hem till min andra familj (familjen Andersson) och det känns som att jag aldrig varit borta. Släpar mitt trötta jag hem till Maria och Tobbe igen och umgås med Maria och Mackie och äter jordgubbar, glass och dricker lite vin.
Sen: DÄCKAR! (Av trötthet)

Lördagen: Träffar Angelica och tycker att jag träffade henne en vecka innan, allt var som det ska vara, helt underbart. Vi åker och bråkar och dränker små barn som ska döda mig och sedan går jag på Kupolen. Ah, Kupolen. Kunde inte hålla mig ifrån Donken så jag går in och hälsar på alla som finns kvar, alla 2.
Drar mig hemåt och förbereder för en kväll ute.
Går ut på stan och den första jag träffar är.... Martin Dragsten! (Hade även sett Lina Westling på Kupolen så i Borlänge var jag, dä kan ja lov dä!) Kramades lite och träffar några ur förra klassen.
Dansar loss till fötterna säger nej och pratar med en massa folk.
Sen: DÄCKAR!

Söndag: Vilken jävla dag! Åker till Stockholm över dagen. Jag och Angelica åker 14.00 från Barkargärdet och öser på. Träffar underbara Emma i Uppsala och får kramas en stund innan jag måste åka igen. Angelica får vägbeskrivning av Kalmar Marias kompis som kanske inte helt och hållet stämmer. (Angelica är jävla smart så skyll fan inte på henne, eller ja, smartast i den bilen i alla fall.) Vi ska mot Tyresö och åker lite fel... Är på väg mot SVT, vänder om och kör vidare. Vi kommer till en rondell i Bollmora (vi skulle till Bollmora!) och jag lovar att vi åker åt varje håll i rondellen tills vi tillslut kommer ut på E4:an igen, av misstag! VI bryter ihop och börjar asgarva! Vi skrattar så vi gråter och bestämmer oss för fikapaus. Maria ringer och vi får äntligen rätt beskrivning.
Kommer fram till huset med, pool, jacuzzi och en grym bastu. Öppna ytor överallt och flatscreen tv utan dess like.
Mycket trevliga människor och en tre rätters middag gör bot för allt som hänt på nedresan.
Åkte ifrån min Maria alldeles för fort och drog en lättnadens suck när Angelica klev ur bilen i Jakobsberg. (Är det nån som tror på det? Anyone?)
Sen: DÄCKAR!

Resten av tiden hemma handlade mest om fotboll. Min syster och hennes lag var grymt duktiga...till finalen. Where's the logic? Jaja, de var ju bara tredje året i rad som de mötte samma lag och kunde äntligen spöat dem, men nej nej. Fourth time is a charm??

Nej nu slutar jag.

Förresten, Vanheden säger i en Jönssonligan film: "Men vad är min människa för en människa?" Vilken film och när????? Jag blir galen.

Heddå!