Fredag!

Japp, nu ar det fredag igen.
Sa himla skont sa det finns inte.

Tankte jag skulle beratta lite om alla som jag hanger med har.

Magnus- Fran vaxjo, ar riktigt lik robert gustafsson och ar nog den som fatt mig att skratta mest har pa irland. Han ar en av de basta killar jag traffat. Killen kan fan imitera vem som helst.

Sejer- Fran Danmark, han ar ett litet dampbarn lite da och da och valdigt otrevlig pa morgnarna. Fotbolls- poker och beer tokig. Men han ar verkligen obsessed av scrubs! Verkligen. Men ack sa underbar.

Andreas- Vad sager man? Han ar fran Norge. Ni som har pratat med mig i telefon vet. Han ar absolut en av de mest underbara killar jag nansin traffat. Och da ar jag objektiv. Killen man kan prata om allt med och som alltid finns dar. Killen som kallar mig sin basta van och som jag alskar att dansa mig svettig med pa dansgolvet.

Lisa- Fran Danmark och ar val mer eller mindre min Angelica har. Kanske inte riktigt an, och ingen kan vara min Angelica men hon ar verkligen en toppentjej. Vi har kommit varann sa himla nara pa san kort tid. Det finns inget som vi inte kan saga till varann och vi sitter nast intill ihop. She's my partner in the alcoholcrimes. (Fast grunden lades av Erikat)
Hon ska folja med mig hem over jul och fa traffa alla trevliga Borlange bor.

Det ar val vi 5 som umgas tillsammans typ...jamt!

Haller pa att forsoka fa erika att komma hit och visa Ennis hur svenskarna festar. Jag har val visat en aning...eeh...ganska mycket mer an en aning men anda:)
De vet iaf att svenskar kan festa.

Sitter och lyssnar pa James Morrisson och bara njuter pa min lunch.
Jag alskar James, jag maste ga pa hans konsert.
Maste maste maste.... mer Irland an sa kan det inte bli.
De forsta typ 4 veckorna gjorde vi inget annat an att lyssna pa James och bara satt och pratade.

Jag maste saga att jag trodde att det skulle bli mycket svarare att flytta hemifran och till ett nytt land.
Men icke... jag supertrivs! Det basta jag nansin gjort.
Vilket sakert har mycket att gora med alla mina vanner har.
Jag har lite hemlangtan ibland men det gar over om jag bara ringer hem och pratar med dem.
Skulle inte kunna tanka mig att flytta hem till Borlange igen. Aldrig!!!
Saknar Erika... men hon ska ivag snart.
Mina vanner och familjen saknar jag, men inte staden alls.

Nej nu ska jag ta och ga tillbaka och jobba lite.

Oinkiboink!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback